Än så länge har jag hållit alla mina tankar om exet för mig själv. Jag har inte pratat med någon om dem. Frågan är om jag ska göra det eller om jag ska vänta och se om jag kan få lite mer rätsida på mina tankar själv.

Jag inser ju att dessa tankar kommer låta helt tokiga. Jag vet ju inte själv riktigt hur jag ska tolka dem. Om det verkligen är på riktigt att jag kanske vill ha honom tillbaka eller om tankarna är någon reaktion på att jag t ex är rädd att förbli ensam eller nått. Skulle kanske vara skönt på ett sätt att prata med någon vän om det och kanske få hjälp att bena ut detta lite grann, men samtidigt så vet jag inte om jag verkligen kan förklara det på ett bra sätt, det kanske bara skulle låta konstigt. Vet inte hur jag ska göra eller vem av mina vänner jag i så fall skulle välja att prata med. Någon som är en gemensam vän till oss eller en vän som bara är min? Vet inte vilket som är bäst.

Jag har verkligen försökt analyser mig själv och komma fram till om det finns någon orsak till att dessa tankar dykt upp just nu och varför. Jag har ju haft ett annat förhållande (distansförhållande) efter exet, under ca ett år, och det tog slut för en tid sen. Då ställde jag in mig på att vara ensam och fokusera på mina studier och mina hundar. Jag tänkte (lite negativt) att det kommer bli skit svårt att träffa någon ny men att det kanske inte gör nått, inte på ett tag i alla fall. Jag kan plugga klart, få ett bra jobb och klara mig själv. Min dröm om att bo i hus på landet kan jag fixa själv, jag behöver inte en man till det, bara jag får ett bra jobb och tjänar pengar kan jag nog ha råd med ett litet hus själv kanske. Sen är ju problemet att jag längtar så mycket efter barn. Men även där tänkte jag att i värsta fall kanske jag kan fixa det på egen hand också så småningom, t ex insemination i Danmark eller nått eller adoptera. Jag hade verkligen inte tänkt leta efter någon ny utan klara mig själv, fokusera på mig själv. Denna övertgelse har i och för sig gungat lite sen jag fick veta att två personer i min närmaste omgivning är gravida. Det får mig att längta ännu mera efter barn vilket jag ju så klart vill skaffa tillsammans med någon hellre än ensam, det är ju enklast så också. Jag har ju toklängtat efter barn i ca 5 år och har lite panik för att åren går och jag blir äldre och att fertiliteten minskar för vart år som går osv. Min största skräck är att jag inte ska kunna få barn. Men samtidigt så vill jag absolut inte skaffa barn direkt med vem som helst. Jag drömmer ju ändå om Mannen i mitt liv och bröllop och barn och leva lyckliga resten av livet tillsammans. Jag vill ju ha hela paketet. Jag vill definitivt inte kasta mig in i att få barn direkt, jag vill veta att förhållandet är stabilt och att det funkar och att det känns rätt.

Hur som helst så är frågan om det är denna bebislängtan som fått honom att dyka upp i mina tankar? Fast det känns ändå inte riktigt som att det verkligen skulle bero på det. Det är ändå lite långsökt att jag skulle tänka på honom som jag kännt mig så sviken av och som jag gråtit så många tårar över och varit förbannad på.

En av mina terorier är att jag kanske aldrig kommit över honom, fast jag trodde det. Kanske en del av mig alltid älskat honom fast jag inte varit medveten om det. Kanske har det kommit fram nu när jag blev singel för en liten tid sen, sedan mitt andra förhållande tagit slut. Jag vet inte om det kan vara så, men det är ju en möjlig teori.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag är singel sen ca ett halvår. Har haft två längre förhållanden, ett på 4 år och ett på 1,5 år. Jag är nu 27 år och har velat ha barn i ungefär fem år. Under båda de längre förhållandena har vi pratat om barn och planerat för det längre fram. Nu är...

Känner mig så fruktansvärt ensam. Är jätte nere för tillfället. Sitter bara här ensam dag ut och dag in och sommaren bara springer förbi. Känns helt meningslöst. Jag har endast fått jobb tre veckor i sommar så jag går mest bara hemma och gör inte så ...

Om jag nu ska utforska detta. Dessa tankar och känslor som virvlar runt. hur ska jag då göra? Hur ska det gå till? Hur tar jag upp en kontakt som jag skärde av för nästan två år sen? Hur tar jag kontakt och får det att verka vettigt och avslappnat? D...

Själsfrände finns det? Tror ni på sånt? Jag skulle vilja tro på det, i alla fall ibland. Jag är en sucker för romantik.  Här kommer ett exempel, säg mig sen om det låter som en själsfrände? Vi blev "ihop fixade" av en gemensam vän. Hon övertygade os...

Finns det par som hittat tillbaka till varandra efter en ordentlig kris och jobbiga händelser och kanske svek? Par som helt brutit kontakten och sen hittat tillbaka igen och fått det att fungera? Och som sen lever lyckliga tillsammans? Existerar det?...